RS 47/16: Supervalåret 2018 närmar sig

År 2016 närmar sig sitt slut. Nästa år fyller det självständiga Finland hundra år. År 2017 kommer att bli ett fartfyllt år inom politiken i både Finland och i Sverige, eftersom 2018 är ett valår i båda länderna.

I Sverige har blockpolitiken varit rådande under årtionden och i valet 2018 ställs den borgerliga alliansen mot den rödgröna alliansen. Valet kommer att bli spännande, eftersom undersökningar visar att ställningen mellan de två allianserna är mycket jämn.
Finland har också en spännande tid framför sig i och med presidentvalet i januari 2018.

Sverigefinska kandidater har traditionellt funnits med på listorna för samtliga politiska partier i hela landet. Vid 2014 års riksdagsval stärktes riksdagens finska team när Sverige fick historiens första finsktalande minister genom att haparandabon Sven-Erik Bucht utsågs till Sveriges landsbygdsminister.

Viktiga valfrågor för sverigefinländarna är framförallt det finska språkets ställning och det finska förvaltningsområdet. Även inför det kommande valet är det viktigt att frågor som är viktiga för sverigefinländarna tydligt kommer fram i partiernas kampanjer.

Den svenska regeringen gav under hösten folkpartiets veteranpolitiker Lennart Rohdin i uppdrag att genomföra en utredning om minoritetslagstiftningen.
Utredningens resultat kommer att redovisas senast under juni 2017. Rohdin förväntas lägga fram konkreta förslag om hur man ska kunna garantera sverigefinländarna och andra nationella minoriteter de rättigheter som de har rätt till.

Den svenska regeringen höjde inte anslaget till de nationella minoriteterna vare sig i budgetförslaget för 2016 eller 2017. De kommuner som har ansökt om inträde i det finska förvaltningsområdet, dvs. Gislaved, Järfälla, Laxå, Skellefteå, Söderhamn och Örnsköldsvik, samt Luleå kommun som har ansökt om inträde i förvaltningsområdet för meänkieli och Åsele och Sundsvall som har ansökt om inträde i förvaltningsområdet för samiska, kan komma att omfattas av lagen tidigast från 2018 års början.

Den svenska staten har förhalat förfarandet i onödan. Regeringen hade mycket väl kunnat bevilja de nya kommunerna inträde redan under hösten 2015.
Det är möjligt att det statliga anslaget till varje enskild kommun i så fall skulle ha blivit mindre än väntat, men det väsentliga med minoritetslagen är de ålägganden gällande förskolan, äldreomsorgen och informationen som lagen för med sig.

Gislaved och andra kommuner som har ansökt om inträde i det finska förvaltningsområdet borde tveklöst redan från 2016 års början ha fått tillgång till de fördelar som lagen medför utan någon onödig förhalning.
Man får inte heller glömma att det lokala sverigefinska fotfolket gjort enorma kraftansamlingar för att uppnå sitt syfte, dvs. en anslutning till förvaltningsområdet.