RS 44/17: Ingermanlänningarna – del den sverigefinska historien

Ingermanlänningarna var från början lutherska finska bönder som under den svenska tiden på 1600-talet flyttade från Savolax och Äyräpää härad i Karelen till Ingermanland som ligger i St. Petersburgsområdet på vardera sidan av floden Neva.
Under andra världskriget tvingades majoriteten av ingermanlänningarna att lämna sina hemtrakter. Antalet ingermanlänningar beräknas i dag uppgå till ca 70 000. En betydande del av dem bor i dag någon annanstans än i Ingermanland.

Ingermanlänningarna drabbades hårt av andra världskriget. Under krigsåren 1943–1944 evakuerades över 63 000 frivilliga finnättlingar till Finland. Motivet för evakueringen var viljan att hjälpa stamfränderna samt det skriande behovet av arbetskraft i Finland. Ingermanlänningarna gjorde en betydande arbetsinsats inom jordbruket och även industrin. Efter kriget återvände ungefär 55 000 ingermanlänningar till Sovjetunionen, men trots löften fick de inte återvända till sina hemtrakter utan blev placerade i olika delar av Sovjetunionen.

Endast 8 000 ingermanlänningar blev kvar i Finland. Av rädsla för tvångsdeportering flyttade hälften av dem snabbt vidare till Sverige. Ingermanlänningarna var också den första stora gruppen finsktalande som kom till Sverige efter andra världskriget.
Ingermanlänningarnas kultur- och organisationsliv var mycket aktivt på 1950-talet. Även bland vår tidnings läsare finns fortfarande några ingermanlandsfinnar av den gamla generationen.

En ny vändpunkt i ingermanlänningarnas historia skedde i början av 1990-talet när president Mauno Koivisto definierade ingermanlänningarna som finländare och gav dem möjlighet till återflyttning till Finland. President Koivisto hade antagit att de som skulle flytta till Finland skulle vara finsktalande åldringar, men de ingermanländska återflyttarna var i stället rysktalande personer i arbetsför ålder.
Den rysktalande minoriteten i Finland ökade påtagligt och personer som talade både flytande ryska och finska dök upp på arbetsmarknaden.
I Vallentuna kulturhus öppnas i dag fotoutställningen ”Ödet skiljer, bilden förenar” som skildrar ingermanlänningarna och deras historia.
En stor del av utställningens fotografier härstammar från ingermanlänningarnas privata familjealbum. Fotografier är av särskilt stor betydelse för det sönderslitna ingermanländska folket. Ett fotografi som har följt med under landsflykten är för en del det enda minnet av anhöriga.
Fotoutställningen är arrangerad av Sverigefinska Kulturföreningen. Den är sammanställd av filosofie doktor Helena Miettinen som också presenterar utställningen vid öppningsceremonin.