RS 27/22: Allt tätare samarbete mellan de nordiska länderna

Det nordiska samarbetet har varit ett aktuellt tema under den gångna våren.

De nordiska demokratiska välfärdsstaterna Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island är mycket lika varandra både till värdegrunden och kulturen.

De avtal om en gemensam nordisk arbetsmarknad och passfrihet mellan länderna som trädde i kraft 1954 samt den nordiska konventionen om social trygghet som trädde i kraft 1955 är några stora framgångar som samarbetet har resulterat i.

Invånarna i de nordiska länderna har idag rätt att rösta i kommunvalen i det land där de är bosatta och de får också dubbelt medborgarskap genom anmälan i såväl Finland, Sverige, Danmark som Island.

Under de senaste decennierna har samarbetet fördjupats ytterligare inom kulturen, ekonomin och energipolitiken.

Krisen i Ukraina och framför allt den Ryska federationens förändrade politik med inslag av aggressiva militära insatser har under den gångna våren resulterat i ett allt tätare försvarssamarbete mellan de nordiska länderna.

När Finland och Sverige förra veckan godkändes som kandidatländer i Nordatlantiska Fördragsorganisationen är samtliga nordiska länder nu aktuella som medlemmar i Nato.

Om man betraktar ”Förbundsstaten Norden”, dvs. de fem nordiska länderna tillsammans som en ekonomisk enhet, är det fråga om en av världens 10–12 största ekonomier. Om de nordiska länderna skulle bilda en förbundsstat, skulle de ha en självklar plats vid förhandlingsbordet vid G20-möten och de skulle också vara en av de viktigaste EU-medlemmarna.

Enligt opinionsundersökningar har invånarna i Norden en positiv inställning till ett närmare nordiskt samarbete och de förstår de politiska och ekonomiska fördelarna av samarbetet.