RS 11/21: Är den fria rörligheten i Norden hotad?

Det nordiska samarbetet är åter en aktuell fråga. Nordiska rådet fyller 70 år nästa år och Nordiska ministerrådet 50 år i år.

Några av de största framgångarna i det nordiska samarbetet är överenskommelserna om en gemensam nordisk arbetsmarknad och om passfrihet mellan länderna som trädde i kraft 1954 samt den nordiska konventionen om social trygghet som trädde i kraft 1955.

De demokratiska välfärdsstaterna i Norden är sinsemellan mycket lika till värdegrunden. Länderna har stora likheter kulturellt, politiskt och institutionellt, vilket bland annat den nära relationen mellan Finland och Sverige är ett bevis på.

Betraktade som en ekonomisk enhet tillhör de fem nordiska länderna Finland, Sverige, Norge, Danmark och Island, ibland kallad ”Förbundsstaten Norden”, världens 10–12 största ekonomier. Om de nordiska länderna hade varit en förbundsstat hade de haft en självklar plats vid G20-mötena och hade varit en av de viktigaste EU-medlemmarna.

Samarbetet inom Europeiska Unionen har dock varit ringa och varje land har gått sin egen väg. Finland är med i den gemensamma valutan euro, men inte Sverige och Danmark. Även norrmännen har sin egen krona som valuta, och Norge är inte heller med i EU. Danmark och Norge är Nato-medlemmar, men inte Finland och Sverige.

Det nordiska samarbetet har fördjupats påtagligt under 2000-talet såväl inom kulturen, energipolitiken som försvarssamarbetet.

Coronaviruspandemin har dock försvagat det nordiska samarbetet och dess framtid.

Till och med den fria rörligheten för arbetskraften i Norden sätts på prov när pandemin åtminstone tillfälligt har stängt gränserna.

Den nationella självbestämmanderätten har ställts framför det nordiska samarbetet. I pandemieländet har de nordiska länderna inte engagerat sig i det invanda samarbetet utan eget land först-politiken har tagit över.

Enligt flera undersökningar har invånarna i Norden en positiv inställning till ökat nordiskt samarbete och de förstår de politiska och ekonomiska fördelarna av samarbetet. När krisen väl är över kommer det nordiska samarbetet med största sannolikt att återhämta sig snabbt och den ekonomisk-politiska integrationen att fördjupas ytterligare.