RS 20/17: En president har lämnat oss

En epok i Finlands historia var över när Mauno Koivisto i fredags avled på Mejlans sjukhus i Helsingfors vid en ålder av 93 år. Han var Finlands president under en tolvårsperiod 1982–1994.

Mauno Koivisto var krigsveteran och hamnarbetare från Åbo. Han var den förste presidenten i Finland som representerade ett arbetarparti. Kriget och ungdomsåren vid fronten påverkade Koivistos politiska tänkande. Han överlevde kriget och ägnade sig efter krigsslutet åt intensiva studier som resulterade i en doktorsavhandling.

Han gjorde en framgångsrik karriär inom bankvärlden och politiken. Han utsågs till finansminister 1966 och därefter till statsminister.

Urho Kekkonen blev sjuk under hösten 1981 och klarade inte längre av att sköta sitt ämbete.
Efter en stormig presidentvalskampanj valdes Mauno Koivisto 1982 med stor röstmajoritet till Urho Kekkonens efterträdare.

Koivistos tolv år som president var en turbulent tid i det självständiga Finlands historia. Sovjetunionen upplöstes, Öst- och Västtyskland återförenades och Finland anslöt sig till Europeiska unionen.

Bakom Mauno Koivistos stora popularitet låg hans unika personlighet.
Han var en fascinerande person som väckte en känsla av trygghet samtidigt som han var en aning gåtfull.
Han skapade också en egen politisk vokabulär. ”Nåt borde göras” är ett av de uttryck som ”Manu” blev känd för. Journalister kallade han lekfullt för lämlar.

Koivisto var en välbekant gäst även i Sverige och bland sverigefinländarna.
Inne i tidningen berättar Matti J. Korhonen om Koivistos besök på Gustavsbergs fabrik och om när han invigde Finlandsparken i Stockholm.

President Koivisto tillhörde en generation som upplevde det andra världskrigets prövningar och Finlands återuppbyggnad. Den generation som deltog i andra världskriget håller på att lämna oss och den finska nationen är på väg in i en ny historisk era.

En orubblig framtidstro var utmärkande för Koivisto som kom från anspråkslösa förhållanden och hade upplevt krigets fasor. Saker och ting har en tendens att ordna upp sig var ett av hans favorituttryck. Hans läror lämpar sig även för vår tid.
Eller som Koivisto skulle ha sagt: Det ordnar sig!