Livlig aktivitet på fältet
RS 4/10

Lagen om det finska förvaltningsområdet som trädde i kraft vid årsskiftet och som innebär att 18 nya kommuner i Mälardalen anslutit sig till förvaltningsområdet har satt fart på sverigefinnarna ute på fältet.

II många kommuner som inte ingår i förvaltningsområdet har förslag och ansökningar om anslutning till förvaltningsområdet lagts fram. Längst har man kommit i Västerås kommun vars ansökan snart kommer att tas upp till behandling av den svenska regeringen.
Även Borås och Surahammar där kommunfullmäktige har fattat beslut om saken torde komma att lämna in en officiell ansökan till regeringen den närmaste tiden.

Under de närmaste dagarna kommer de kommunala beslutsfattarna även i Borlänge att få motta ett medborgarförslag om anslutning till det finska förvaltningsområdet.
Bakom förslaget ligger finska föreningen i Borlänge, de synskadade och PRO. Finska organisationer har under de senaste veckorna lagt fram förslag och ansökningar med motsvarande innehåll bl.a. i Kalix, Luleå, Umeå, Kramfors, Enköping, Karlskoga, Karlstad, Göteborg och Lund. Projektet i Karlskoga beskrivs i en artikel på sidan 4 i denna tidning och projektet i Borlänge på sidan 5.

Utvidgningen av det finska förvaltningsområdet kommer att hålla föreningsaktiva sysselsatta under de närmaste åren. Reformen för med sig mycket påtagliga förändringar.
Den äldre finska generationen vill som bekant tillbringa sin ålders dagar hemma. Vård på institution tillgrips endast i yttersta nödfall.
I de nya kommuner som ingår i förvaltningsområdet har den som vårdas på svenska ålderdomshem rätt till vård och omsorg på finska.
Barnen för sin del har rätt till förskoleverksamhet på finska om deras föräldrar så önskar.

Det är i första hand de lokala finska intresseorganisationerna som går i bräschen för att se till att de rättigheter som den nya lagen för med sig också genomförs.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Upp till kamp för det finska språket!
RS 3/10

Den 20-årsjubilerande Sverigefinska skolan i Stockholm är äldst, störst och vackrast av de sverigefinska friskolorna. Skolan är belägen på Fridhemsplan i Stockholm där man bland annat har en förskola och grundskola med årskurserna 1–9.
Skolan har närmare 500 elever och 60 lärare och övriga anställda. Skolan har tvåspråkighet som verksamhetsidé och målsättningen är således att eleverna efter nio års skolgång ska förstå, tala, läsa och skriva båda språken. Skolan har klarat sig bra i Skolverkets mätningar som bygger på elevernas genomsnittsbetyg. Den här tvåspråkiga skolan är i själva verket en av landets bästa friskolor och den klarar sig bra även i jämförelse med elitskolorna i Stockholm.

I nuläget har man i Sverige åtta sverigefinska friskolor med sammanlagt ett par tusen elever.
De egna friskolorna är mycket viktiga även för det finska språkets fortsatta existens i Sverige. Det största problemet är att skolorna är alltför få. Inom grundskolan har man samma problem även i fråga om de finskspråkiga klasserna som endast är några tiotal i hela landet.

Sedan höstterminen 2008 har man i de svenska grundskolorna haft en regel om att alla elever med finsk bakgrund har rätt till modersmålsundervisning två lektioner i veckan.
Detta betyder att om ett enda barn med finsk bakgrund vill ha hemspråksundervisning måste skolan ordna det. Det finns inte ens något krav på att barnet använder finska som dagligt umgängesspråk hemma.
Denna reform som är mycket viktig för språkets bevarande gav till resultat att antalet elever som läser finska började öka igen under hösten 2009.

Skolorna är skyldiga att informera finska föräldrar om barnens rätt till modersmålsundervisning. Så sker dock inte alltid.
Långt ifrån alla skolor känner till denna bestämmelse och det gör ofta inte föräldrarna heller. I många skolor ordnar ledningen modersmålsundervisning endast om föräldrarna kräver det. Det finns risk för att det finska språket kan komma att gå förlorat i den svenska skolpolitikens byråkratiska djungel. Därför måste sverigefinnarna själva göra sitt bästa för att sprida information om saken.
Det är således dags att kavla upp ärmarna och föra ut budskapet – det handlar om det finska språkets överlevnad.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Topelius berättelser
RS 2/10

Enligt den finska kalendern har Sakari och Zacharias namnsdag idag. Dagen är vald med anledning av att den berömde finske diktaren, författaren och tidningsmannen Zacharias Topelius som också är ihågkommen som "sagofarbror" föddes den 14 januari 1818 i Nykarleby.
II Topelius litterära produktion ingår bl.a. romanserien Fältskärns berättelser och ett stort antal dikter av vilka många lever kvar i sångform än idag, bl.a. På Roines strand, julvisorna Sparven på julmorgonen och Sylvias julvisa samt barnsagan Björken och stjärnan. På Roines strand är samtidigt även Birkalands landskapssång.
Topelius var svensktalande och han skrev sina verk på svenska. Först efter att de hade blivit översatta till finska blev de till en viktig och älskad del av den finsktalande befolkningens kulturarv. Det var också för en självständig, tvåspråkig Finlands sak som Topelius arbetade under hela sin litterära bana.

Tvåspråkigheten är en välbekant fråga för oss sverigefinnar. Även den här tidningens läsare använder fortlöpande både finska och svenska i sitt dagliga liv. På motsvarande sätt används språken parallellt av de svensktalande finländare som är bosätta i Finland. Zacharias Topelius var en av dem. Nordens två största språkminoriteter, sverigefinnarna i Sverige och finlandssvenskarna i Finland, arbetar i sin vardag för en gemensam sak, tvåspråkigheten.
De finns fler beröringspunkter. En konkret form av samarbete är möjligheten att se grannlandets tv-sändningar. Nästan alla sverigefinnar kan se TV Finland. I Finland har SVT:s sändningar stor betydelse för den svensktalande befolkningen. Trots vissa brister har avtalet om programutbyte visat sig vara en välfungerande modell under de gångna decennierna.

Sverige har alltid tagit emot stor arbetskraftsinvandraring från Finland. Under de senaste åren har i genomsnitt 3 000 finländare flyttat till Sverige årligen. Den här flyttströmmen som sannolikt aldrig kommer att upphöra är en av de faktorer som håller den sverigefinska minoriteten vital och livskraftig. Personal till de sverigefinska institutionerna, t.ex. till skolor, ålderdomshem och församlingar rekryteras ofta bland de nyinflyttade.
Det är en fördel om de nya invandrarna lärt sig svenska redan innan de flyttar hit, eftersom de aktuella tjänsterna förutsätter tvåspråkighet. En försvagning av svenskundervisningen inom det finska skolväsendet ligger således definitivt inte i sverigefinnarnas intresse.

Det finns all anledning för de två språkliga minoriteterna, de finsktalande i Sverige och de svensktalande i Finland att med all kraft stödja varandras språkliga strävanden även inom ramen för sina intresseorganisationer – för våra intressen sammanfaller för det mesta.

---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nytt år och nya lagar
RS 53/09

Bara ett och ett halvt dygn återstår av 2009 när den här tidningen kommer ut. Utöver vinter-OS och riksdagsval för det nya året 2010 med sig ett stort antal nya lagar och förordningar.
Den viktigaste lagen ur Sveriges finsktalande befolknings synvinkel är den nya minoritetsspråklagen som träder i kraft den 1 januari. I och med den nya lagen kommer det finska förvaltningsområdet att utvidgas med 18 nya kommuner i Mälardalen inklusive Stockholm.

Utöver dem har bl.a. Borås, Surahammar och Västerås beslutat att ansöka om att få ansluta sig till området. Den svenska regeringen torde komma att godkänna deras ansökningar under 2010.
Den nya lagen stärker det finska språkets ställning påtagligt i de kommuner som ingår i förvaltningsområdet framförallt inom förskoleverksamheten och äldrevården.
För projektet har man i statsbudgeten reserverat totalt 80 miljoner kronor för 2010. När detta belopp delas upp mellan 38 kommuner – potten används även till finansiering av förvaltningsområdena för meänkieli och samiska – är summan dock blygsam för varje enskild kommuns del, i synnerhet om man tar hänsyn till det stora antalet finsktalande och de utmaningar som kommunerna ställs inför framförallt inom äldrevården.

Länsstyrelsen i Stockholms län och i synnerhet deras nyinrättade enhet för minoritetsfrågor kommer i fortsättningen att fördela förvaltningsområdets pengar till kommunerna.
Enheten som består av fem personer har dessutom i uppgift att följa upp och övervaka att den nya minoritetspolitiken genomförs i praktiken.
Kommunalt självstyre råder i Sverige och kommunerna beslutar i slutändan själva hur de använder den tilläggsfinansiering som reformen för med sig. Den viktigaste "kontrollmyndigheten" för den finskspråkiga servicen kommer därför att utgöras av kommunernas finska organisationer, kommunpolitiker och medborgaraktivister – för vem ska lyfta kattens svans om inte katten själv.
Redaktionen för Ruotsin Suomalainen önskar er alla ett riktigt gott nytt år!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det händer inom språkpolitiken
RS 52/09

Den gångna månaden har varit en händelserik tid i den svenska språkpolitiken. Ordet språkpolitik syftar i det här sammanhanget på de initiativ, beslut och ställningstaganden som under de senaste dagarna har tagits upp i många svenska kommuner när det gäller det finska språket.
Den 5 december samlades etthundrafemtio finländare i ett fackeltåg i Luleå för att sätta fart på kommunens beslutsfattare inför handläggningen av ett medborgarförslag gällande en ansökan om att gå med i det finska förvaltningsområdet.
Vid ett möte i Uppsala den sjunde december beslöts att ett representationsorgan för finländare ska bildas för att fungera som förhandlingspart gentemot Uppsala stad. Ett sådant organ behövs när den nya lagen om finska förvaltningsområden träder i kraft vid årsskiftet, eftersom Uppsala är en av de kommuner som kommer att ingå i förvaltningsområdet.

Den 14 december lämnade finska föreningen i Lund ett förslag till kommunstyrelsen om att kommunen ska ansluta sig till det finska förvaltningsområdet.
Samma dag beslöt Surahammars kommunfullmäktige att ansöka hos den svenska regeringen om att få ansluta sig till förvaltningsområdet.
Den 17 december fattade Borås stadsfullmäktige ett beslut med motsvarande innehåll.
Ovanstående är bara några exempel på den historiska förändring av det finska språkets ställning i Sverige som fortgår dessa dagar.
Redaktionen för Ruotsin Suomalainen uppmuntrar tidningens läsare att på olika sätt stödja den här verksamheten som stärker det finska språkets ställning. Vi önskar er samtidigt en riktigt god jul!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------
Finskt pass – guld värt
RS 50/09

I Finland fick man 2003 en ny lag om dubbelt medborgarskap. Enligt lagen kunde en person som tidigare varit finsk medborgare eller avkomling till en sådan återfå sitt förlorade finska medborgarskap genom en anmälan. Den svenska staten hade godkänt dubbelt medborgarskap redan två år tidigare.

En övergångsregel om medborgarskap gällde 1.6.2.003–31.5.2008. Enligt den kunde en person som hade förlorat sitt finska medborgarskap t.ex. i samband med att han/hon på grund av yrkesmässiga skäl tvingats att skaffa sig svenskt medborgarskap ansöka om finskt medborgarskap utan att behöva flytta tillbaka till Finland.
Denna möjlighet hade även avkomlingarna till nuvarande och tidigare finska medborgare även om de aldrig varit finska medborgare.

Allt som allt fick man in ca 21 500 medborgarskapsanmälningar som representerade över hundra olika nationaliteter. De flesta, dvs. 5 126 anmälningar kom från Sverige. Handläggningen av de sista ansökningarna pågår som bäst hos det finska Migrationsverket som är den myndighet som handlägger ärendena.
Dubbelt medborgarskap har införts i den finska lagboken och lagen har redan trätt i kraft, men efter övergångsperioden är kravet idag att man är bosatt i Finland för att återfå sitt finska medborgarskap.

Lagen revideras som bäst och det ser ut som om f.d. finska medborgare som är bosatta utanför landet kommer att få permanent rätt att återfå det finska medborgarskapet genom en anmälan.
Detta är en god nyhet för de sverigefinnar som inte hann lämna någon ansökan under den första ansökningsperioden. Tyvärr kommer den här rätten inte att gälla avkomlingar till nuvarande eller f.d. finska medborgare.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Motioner som stärker det finska språkets ställning i Haparanda
RS 49/09

I Haparanda antogs förra veckan en motion om ett försök med en språkmodell för tvåspråkiga kommuner. Det är kommunfullmäktigeledamoten Perarne Kerttu som har lämnat in motionen. Han föreslår att Haparanda som första svenska kommun ska testa en språkmodell som liknar den som tillämpas i tvåspråkiga kommuner i Finland. Enligt motionen kan försöket genomföras i form av ett pilotprojekt där man ansöker om medel bl.a. från EU och Nordiska Rådet.

Kommunfullmäktiges arbetsutskott antog förslaget om ett studiebesök till Jakobstad för att där fördjupa sig i projektet "Elävä kaksikielisyys – Levande Tvåspråkighet".
Efter studiebesöket kommer man att utarbeta en projektplan varefter kommunfullmäktige fattar ett definitivt beslut om saken. Enligt tillgängliga uppgifter kommer projektet att antas.

Våren 2009 behandlade kommunfullmäktige i Haparanda även en annan viktig motion om det finska språket. Det var minoritetsspråksdelegationen i Haparanda och dess ordförande Juhani Siira som föreslog att kommunfullmäktigeledamöterna ska kunna använda finska vid sammanträdena och att kommuninvånarna utöver Sveriges radio även ska kunna följa sammanträdena genom Radio Finland.
Kommunfullmäktige avslog dock denna motion med hänvisning till alltför höga kostnader för tolkningen. Det hjälpte inte att förslagsställarna hänvisade till den modell som används i Pajala där finska och meänkieli länge använts vid kommunfullmäktiges sammanträden vid sidan av huvudspråket svenska.

I början av 2010 när den nya minoritetsspråklagen träder i kraft blir antalet kommuner som ingår i det finska förvaltningsområdet nära nog femdubblat samtidigt som den statliga budgetfinansieringen tiodubblas. Det är fråga om en mycket omfattande reform.
Nu när man försöker finna lämpliga arbetsmodeller för verksamheten i de nya kommuner som ska ansluta sig till förvaltningsområdet är det rätt tid att framföra djärva förslag och krav på service på finska – t.ex. med Juhani Siiras exempel som inspiration. Nyckelrollen innehas av kommunernas finska organisationer, organisationsaktiva och kommunpolitiker.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Vardagssorgerna glöm dem alla
RS 48/09

De vackraste julsångerna är ett traditionellt finskt musikevenemang som Finska missionssällskapet tog initiativ till 1973. Man hade som målsättning att under den stillsamma tredje söndagen i advent arrangera runt omkring i landet sångaftnar där man sjunger julsånger tillsammans.
Man lyckades över all förväntan. Drygt en miljon finländare deltar varje år i arrangemanget i Finland och i drygt 40 andra länder.

Redan i början av 1970-talet började man sjunga de vackraste julsångerna även på den här sidan Östersjön. Evenemanget har blivit mycket populärt bland den sverigefinska befolkningen. Varje år ordnas hundratals evenemang med flera tusen deltagare.
I år har man i Finland till och med tagit fram ett eget särtryck på 20 000 exemplar av sånghäftet åt sverigefinnarna.
Häftet innehåller 29 traditionella finska julsånger och det är försett med biskop Tuulikki Koivunen Bylunds hälsning.

Tidningen Ruotsin Suomalainen försöker för sin del bidra till att alla som vill sjunga julsånger på finska ska hitta rätt.
I mittuppslaget av den här tidningen finner du en bilaga med tidpunkterna och platserna för julsångsevenemangen. Utnyttja således tillfället för att sjunga in julen – på finska!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Hallstahammar föregår med gott exempel
RS 47/09

I början av 2010 får man i Sverige en ny minoritetslag som innebär att 18 kommuner i Mälardalen med stor andel finländare bland befolkningen ansluter sig till det s.k. finska förvaltningsområdet.
Kommunerna är Botkyrka, Eskilstuna, Hallstahammar, Haninge, Huddinge, Håbo, Köping, Sigtuna, Solna, Stockholm, Södertälje, Tierp, Upplands Väsby, Upplands-Bro, Uppsala, Älvkarleby, Öståker och Östhammar.
Sedan tidigare ingår fem kommuner i Norra Sverige i förvaltningsområdet, nämligen Gällivare, Haparanda, Kiruna, Pajala och Övertorneå.

De kommuner som har hamnat utanför den här gruppen kan fritt ansöka om att ansluta sig till förvaltningsområdet. Det definitiva tillståndet beviljas av Sveriges regering. På grundval av preliminära uppgifter kommer åtminstone Västerås och Borås att ansöka om anslutning. Intresse för saken har uppvisats även i Kalix, Umeå, Norrtälje, Surahammar, Trollhättan, Göteborg och Olofström.

Reformen innebär också nya förpliktelser för kommunerna. Den första av dem är informationsskyldighet. Från årsskiftet är nämligen kommuner som ingår i förvaltningsområdet skyldiga att informera om sin verksamhet även på finska.
Hallstahammars kommun föregår i det här fallet med gott exempel. Kommunen har inrättat en tjänst för en finskspråkig informatör och man söker nu en kompetent person för tjänsten. Innehavaren av tjänsten bör uppfylla de informationskrav som den nya lagen ställer på kommunen: att hålla kontakt med kommunens finsktalande befolkning och att ge dem praktisk hjälp och vägledning när det gäller de språkliga rättigheterna.

Det första steget i de nya kommunerna i förvaltningsområdet skulle kunna vara att de inrättar motsvarande finskspråkiga tjänster som man har gjort i Hallstahammar. Dessutom bör man vidta alla sådana åtgärder som garanterar att man till fullo lever upp till den särställning och de rättigheter för de finsktalande som reformen för med sig. Den som är intresserad av den aktuella tjänsten kan läsa mer på Hallstahammars webbplats www.hallstahammar.se.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Finländarnas ställning i den Svenska kyrkan är stark
RS 46/09

En historisk begivenhet inträffade i Uppsala domkyrka i söndags när Sveriges första kvinnliga finsktalande biskop vigdes till sitt ämbete i närvaro av kungaparet och celebra hedersgäster. Den nya biskopen är Tuulikki Koivunen Bylund som härstammar från Raumo.
Tuulikki Koivunen Bylund blir biskop i Härnösands stift. Hon är därmed den tredje finsktalande biskopen i vårt land. De två övriga är biskopen i Luleå stift Hans Stiglund och biskopen i Visby stift Lennart Koskinen som även leder den Svenska kyrkans utlandsverksamhet.

I den svenska kyrkans högsta beslutande organ kyrkomötet ingår likaså finsktalande ledamöter och även i kyrkans centrala administration finns finsktalande personal, däribland kyrkans informationschef.
Sammanlagt ett par hundra finsktalande anställda arbetar på olika nivåer i församlingarna runt omkring i landet. Detta visar att finländarnas ställning i den Svenska kyrkan är relativt stark, även om de som arbetar ute på fältet är väl medvetna om att det på många håll finns utrymme för förbättringar.
Man bör inte heller glömma Stockholms finska församling som är en icke-territoriell församling. Det betyder att personer med finsk bakgrund som är bosatta i Stockholms kommun kan ansluta sig till församlingen.
Från och med 2010 kan den som är bosatt i Stockholms stift ansluta sig till finska församlingen. I praktiken gäller detta alla som är bosatta i Stockholms län med undantag för Södertälje som ingår i Strängnäs stift.

Det är fråga om en historisk reform eftersom nära nog samtliga finländare i länet nu kan omfattas av församlingens finskspråkiga tjänster som dop, bröllop och begravning.
På församlingens webbplats www.svenskakyrkan.se/finskaforsamlingen/fi finns blanketter för den som vill ansluta sig.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Sverigefinsk konst mår bra
RS 45/09

En av det sverigefinska kulturlivets mest framträdande förändringar under de senaste åren har varit uppsvinget framförallt inom bildkonstens område. Antalet utövare ökar och livlig aktivitet pågår i branschens organisation.

Sverigefinska Bildkonstnärernas Förening som bildades 1977 och som också är känd under namnet Suomiart har som målsättning att skapa och utveckla den finska kulturen i Sverige och att göra den sverigefinska konsten och konstnärerna synliga med hjälp av utställningar, kurser, resor och andra kulturarrangemang.

Föreningens medlemskår består av målare, fotografer, skulptörer, keramiker, textilkonstnärer, grafiker och glaskonstnärer som antingen har ett galleri i Sverige eller som mer eller mindre professionellt försörjer sig på sitt konstnärliga arbete. Bland föreningens ungefär tvåhundra konstnärer med finsk bakgrund finns många som även har rönt internationella framgångar.

En av föreningens viktigaste evenemang är tävlingen Årets konstnär som även stöds av tidningen Ruotsin Suomalainen. Tävlingen är öppen för alla sverigefinska konstnärer inom alla konstarter förutom videokonsten. Anmälningstiden utgår normalt i början av mars.

Du som ägnar dig åt konstnärligt skapande där du använder form, streck och färger till din hjälp och som känner lust att delta i en tävling där man hedrar den finska skaparkraften finner på arrangörens webbplats www.suomiart.se anvisningar om hur du bör gå tillväga för att delta.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------

Stark finsk danskultur i Sverige
RS 44/09

Dansmusiken och framförallt tangon är som bekant en central del av den finska kulturen. Den finska dans- och musikkulturen har ända sedan 1950-talet varit stark även på den här sidan Östersjön. Den är stark än idag så som det också framgår av aktivitetsbilagan till denna veckas tidning.

Den sverigefinska danstraditionen är ett särpräglat och livskraftigt kulturfenomen som det i stort sett inte finns någon som helst vetenskaplig forskning om.
Motiven till varför man dansar varierar: man söker sällskap, träffar kompisar, lyssnar på musik, ägnar sig åt motion eller roar sig i största allmänhet. Här finns det i stort sett inte någon skillnad mot motsvarande publik i Finland.

Fenomenet handlar dock också om betydligt större och kulturellt viktigare saker som är karakteristiska just för den finsktalande befolkningen i Sverige.
Den finska musiken och danskulturen är gränslös och förenande till karaktären. Vid dansarrangemangen träffas finländare av den första, andra och tredje generationen, nya och gamla invandrare, folk som dansar bra, dåligt eller inte alls på ett jämbördigt sätt. Man samlas kring det gemensamma kulturarvet.

Det som i själva verket förenar den finska danspubliken i Sverige är viljan att upprätthålla finskheten.
Det finns utan tvekan all anledning för de sverigefinska intresseorganisationerna och den finska staten att på alla sätt stödja denna kulturverksamhet som höjer sig upp från gräsrotsnivån på egna villkor.